EG: Tack för klargörandet. Jag råkar veta att du bor i USA. Här i Sverige används inte "Fine Art" som begrepp i någon större utsträckning. Martin: Fantastiskt bra tillägg till tallriken – klart man behöver både snabba och långsamma kolhydrater. Jag ska se om jag kan komma ihåg att ta med denna pitch till Hannah nästa gång.

Daniel: Ja, verkligen. Smoliansky är ömsint.

Tack Jonas. Ha inte för höga förhoppningar kring våra framtida förberedelser bara, Bildradion är som bekant ett fritidsprojekt. Jag är glad att få stöd i min uppfattning av Jonsson, och jag kan lova att det kommer fler avsnitt med Pawel. Vi har redan planerat innehåll för två.

Utmärkt exempel Magnus, dessutom genomfört med gott estetiskt handlag av John Webb.

Som icke-blomkunnig blir jag osäker på varifrån jag fått idén att hon har fotograferat orkidéer. Jag har mejlat Helene för att bringa klarhet i frågan.

Daniel, jag är pretty damn sure att det finns åtskilliga orkidébilder i böckerna "Blow Up" (Augustprisnominerad när den kom) och "System och Passion".

Jag håller med om att guld till guld ofta kritiseras redan från början. Det är som om det finns två helt olika kategorier av betraktare – de som reagerar mest positivt på guld->guld och de som reagerar mest positivt på grus->guld. Men över lag gissar jag ändå att den stora allmänheten reagerar mest positivt på guld->guld, för man förstår ändå varför bilden är tagen. "Ah, jag fattar varför du vill ha en bild av det här fantastiska landskapet". Problemet är att det blir svårt att skilja den ene fotografen från den andre, eftersom det inte finns så många olika sätt att vara "bra" på. Den landskapsfotograf som vänder sig till en otränad publik får kanske finna sig i att bli bedömd efter relativt enkla måttstockar, som att det ska vara mättade färger och inga störande detaljer. Om man istället satsar på en mer svårflörtad, tränad, publik så ställs istället högre krav på en personlig blick för motivet samt originalitet. Att hitta en stil och ett motivområde som tillåter att man når båda de här grupperna med samma bilder är i sanning en utmaning.

Och, vill jag tillägga, Christians blogginlägg är i vanlig ordning både välskrivna och vältänkta. Tack för att du uppmärksammar Bildradion.

Hej Daniel. Webbservern ville inte ta emot den senaste listan med avsnitt, men nu är det ordnat och avsnittet ska dyka upp på iTunes inom några timmar.

Daniel, debattartikeln är publicerad på tre ställen, vilket kommer att göra debatten något förvirrad. Men följ länken nedan så ser du både min kommentar och Catharina Ekdahls svar på den. http://www.sfoto.se/sff/skramselpropaganda-om-fotoforbudsforslaget

Daniel, varför SFF vill skuldbelägga dem som kritiserar förslaget är för mig obegripligt. Journalistens webbplats är offline just nu. Så fort den kommer online igen ska jag posta en replik.

Jag tror att två saker ligger bakom initiativet. 1. Populism. Det finns några få rättsfall där det allmänna rättsmedvetandet säger att det borde vara förbjudet att fotografera (som att placera en dold kamera i ett sovrum) när det i själva verket inte är ett lagbrott i sig. Där kan man vinna politiska poäng hos folk som vill ha "hårdare tag". 2. Paparazzikulturen längre söderut i Europa. Sverige är jämförelsevis förskonat från paparazzifotografer, men det har varit ett betydligt större problem i centraleuropa. Där har liknande lagar redan tillkommit, och Beatrice Asks förslag är en harmonisering som alltså inte bygger på förhållandena i Sverige lika mycket som förhållandena i Frankrike och Tyskland.

Tack själva. Idag blir det inspelning.

Jag minns din bild, om än inte i detalj. Beträffande vargbilden från Året så är du inte den ende som vill se den där originalfilen, alternativt en bildserie. Men om jag förstår dig rätt så var ni flera som var misstänksamma redan då? Glad att du gillar distanskurserna, och jag hoppas naturligtvis att du lyssnar på allt jag och Mattias säger med kritiska öron.

Jo, Kenneth, en fråga bara: Postade du dina misstankar under ditt riktiga namn?