Dikt och verklighet. Inom den muntliga traderingen har vi alltid varit historieberättare. Vi har förmedlat regler och kunskap i klartext, "Du skall icke dräpa", och vi har gjort det i folksagor, t ex pubertets- och menstruationstemat i Törnrosa. Berättartiden var inte så lång och utbytet av historier var inte så snabbt så vi hann bara tradera det som "var sant och viktigt", kärnan i det mänskliga samhället och varandet. Nu har vi sedan länge romaner som förstör de unga damerna, serietidningar som förstör ungdomen och saker som är värre än så. Disney som kräver att svordomar tas ur manus när man köpt rätten att spela in musikalen Hamilton, Bonniers som stoppar återutgivning av Amorina (https://www.dn.se/kultur/n-ordet-och-grovt-sprak-stoppar-bengt-anderbergs-amorina/) Det är helt enkelt ett gungfly, men ett gungfly som vi kan hantera hyfsat eftersom berättandet är så urgammalt i vår kultur. Nja, nästan. Men innan Trump et al så såg vi bara alternativet att stoppa in fantasierna i fritiden och försökte vara sakliga på jobbet. (Här släpper jag denna tanketråd vars syfte var att peka på att vi på en del plan kanske redan satt simuleringen i verket.) Om vi nu går till atomernas värld så ser vi att vår kunskap bygger på klossar av olika storlekar av vilka olika kunskaper om tillverkning byggts. De har skapats genom noggrannhet, vetenskaplighet, att kunna upprepas och att ständigt ifrågasättas av en kunnig expertis. Fan toge den som hittade på https://en.wikipedia.org/wiki/Piltdown_Man eller bilmodeller som aldrig funnits. Det skulle kunna skada och hindra utveckling. Sant, om vi t ex tänker på brobyggande, vaccinutveckling och annan viktig forskning, men - och här kommer min poäng - kanske har vi nu lämnat industrisamhället, tillverkningsfokuset, bakom oss för så många vardagsprylar att vi kan börja lattja med dem. Det spelar ingen roll om bilen funnits på en riktigt gata eller i ett spel, den har i båda fallen funnits. Vill man skriva bilhistoria så söker man naturligtvis fysiska manifestationer men om vi skulle skriva en historia om småbilar idag så kanske det vore på sin plats att nämna att "den populära fattigmansbilen BMW izetta fått nytt liv i klimatdebatten på 1970-talet och utvecklad design i dataspel på 2000-talet". Typ. Undrar, förresten, om vi nu delvis är i simulering, om det är det blå eller röda pillret som avslöjar illusionen. På riktigt, alltså!

Om inte så verkar Kim enligt exemplet vara en riktigt stjärna på lösenfraser. "Det nya vid vilka kopplade effektiv sid frivilg Härild". Charmerande och lättmemorerat.

Här finns embryot till en verklighet som beter sig som en kuliss. https://spectrum.ieee.org/automaton/robotics/robotics-hardware/this-plant-is-driving-its-own-robot Kanske är Törnrosa-historien egentligen den nya dystopin, fast den här gången är det tveksamt om puppan öppnas och något mognare kommer ut. Det kan dock bli vackrare filmer än beväpnade stålskelett som härjar i ett raserat New York. Kanske talar de med David Attenboroughs röst också :-)

Intressant diagram. Genom att lyfta fram lösare delar av korrelation eller små periodiska förändringar, i ett diagram sätter man fokus på de delar man faktiskt kan påverka / där risk faktiskt finns. Jag har skickat vidare in i organisationen.

Där finns en intressant tråd när det gäller antalet gudar människan föredrar att hålla sig med. En av dem ska vara bra på att slå folk som inte tycker som jag om müsli och kaffe i huvudet så de lär sig veta hut. En annan behövs när jag känner mig mild och känslosam till sinnes. Den har till uppgift att visa hur sympatisk och förträfflig jag är så att folk samverkar med mig. Då kan vi komma framåt i existensen och vidga varandas tänkande (men bara lite - jag samverkar bekvämast med dem som tycker som jag). I den kristna sfären har vi väl därmed täckt in fadern och sonen, GT och NT. Fortfarande finns den helige ande i rockärmen. Där sprack monoteismen som idé.. :-)

Tja, pugilist som pugilist... Det är ju alltid, särskilt hemma i TV-soffan, en slags "fighting by proxy". Skillnaden är kanske, pinsamt nog, att det inte är riktigt blod, riktiga hjärnskador och själva döden som svävar över arenan. Annars borde man ju kunna hetsa upp sig lika mycket över kombattanternas tekniska skicklighet?

Å ena sidan: Det är fortfarande mycket "jag-kan-status" inom IT. Mhz, Gb, rim,ram & rom osv. Vi har ännu inte ens börjat skämta om det (jfr: "Bubbla överiggande förknasare" som dök upp under 60-talet när bilarna lämnade samma stadium. Detta fokuserar helt på att lära ut verktyget, inte nyttan av det. Innan man förstår nyttan så kan det vara en sund reaktion att inte vilja införa en nyhet i ett system som man upplever fungerar. Ett nyttosätt att sälja in IT vore: Nu kan alla ha ett eget uppslagsverk i klassrummet + alla klassikerna). Just för lärarna gäller ibland även(det finns en föräldramedverkan i detta också)att man vill att barnen ska vara tysta, stå vackert, leka tyglat etc innan man anser dem mogna att ta del av *kunskapen*. Ett exempel: De som är emot att byta småklassernas kontaktbok (ryggsäcksposten) mot e-post för kommunikation mellan lärare och familjer använder delvis just nyttan av att ungarna lär sig att hålla reda på denna kontaktbok, komma ihåg att säga till de dagar någon skrivit i den så att budskapet når fram. Inte ens argument som att e-post kan nå båda föräldrarna om de inte bor samman, biter på denna inställning. (Utredning från Sundsvall om jag minns rätt)

Så klart. Bara hör av er om ni vill.

Se där, ett inlägg i rättan tid. Jag citerar med glädje Adamscitatet (med credits) i min presentation i morgon för affärsfolk om sociala medier. Ett par länkar om skolan. Har bokat tid med vår rektor för att snacka om dem och varför vi får kallelser till föräldramöten på papper fortfarande :-) http://www.iis.se/2009/08/17/webbens-stjarnor-blir-fler-och-yngre/ och en lärares reflektion http://stjarnkikarna.se/2009/09/03/larares-funderingar-kring-webbpublicering/

I also used Twine a lot in the beginning but a lot less now. I still use it when I want to do some research, get a startingpoint into a new area. I find it quite useful. To me the problem was "in the mind of the beholder". I was attracted by the steady flow of information from several areas of interest. Old time thinking - I should have known better. I newer really was able to read 50 weekly magazines either :-) So when the daily mails kept coming I didn't have time to read them, and as usual I had ordered lots of "nice-to-know info". I don't read my dayly digests from Linked In groups, Facebook or any other service either. And hence I (and others) share less data in Twine and so the quality isn't what we expexted and so we share less... On the other hand - I really look forward to version 2.0. (There is an article in Read Write Web about that http://www.readwriteweb.com/archives/screencasts_of_twines_facelift_does_it_live_up_to.php) The core idea seem to be to make data from the whole web available and then it will be fantastic for research and knowledge drilldown. Their ideas about monetization seem interesting too.

De kanske är första steget i en process som innebär att man genmanipulerar frukterna för att få deras smaker att likna de syntetiska. Sedan kan man kränga de syntetiska dryckerna, krämerna mm som "fantastiskt verklighetsnära i smaken". Hur är korsägandet mellan Monsanto och tysk kemiindustri? En annan fördel är att om man bara gillar jordgubbar så kan man få variation genom att ha äpplen, ananas, kiwi, druvor m fl i sin fruktskål, alla med äkta jordgubbssmak. Ser bra ut när man har gäster.